Utkast: May. 10, 2013
Hey du! Ja, Nu i början hade jag tänkt att skriva lite om mig själv.. Jag vet att sånt alltid är jobbigt att läsa och jag gillar det inte heller men det är bara ett första inlägg so I Hope U Don't Mind :) ;3
Jag, Ellie, är en knäpp tjej med urusel humor som på något sätt får folk att skratta. Skratt är ett ut av dom vackraste sakerna på Jorden, och att se ett barn skratta är en välsignelse!
Djur har jag älskat i alla former ända sen jag var liten, ett tag hade jag tillochmed lust att ha råtta, men som vanligt var det inget att diskutera med mamma. Trots det har jag fått ett djurs varma kärlek många gånger i mitt liv, det är något man inte glömmer! Min älskling framför allt annat gick en dag bort, ut ur mitt liv för att aldrig komma tillbaks. Hon dog i mina händer och det är något jag aldrig kan förlåta. Det var meningen att jag skulle vara där för henne i ur och skur, göra henne frisk som hon gjorde mig, men hur mycket jag än önskar det fanns det inget jag kunde göra.
Trots det vill jag fortfarande leva med djur och formas med dem, jag är nu hästkötare till en smått bråkig Shettis vid namn Kodex.
Kodex är en av dom mulligaste, söötaste, busigaste jag känner och han har en stor plats i mitt hjärta. trots att jag älskar honom högt är jag rädd. Rädd att förlora honom som jag förlorade Busan. Med åren växer jag och han blir äldre. Snart kan rida honom vara omöjligt och trots att jag fortfarande kan sköta honom så blir han ju inte yngre.. Det ända jag kan göra är att njuta av den tid jag har med honom.
Det är mitt råd till er, njut så länge ni kan! Inget varar för evigt... Om du tyckte om det här så kan du ju ta och läsa dagligen.. Jag har en gammal blogg som jag inte mer skriver i : EllieRule.blogg.se, som ni kan titta på oxå..
Harre gött //Ellie
Jag, Ellie, är en knäpp tjej med urusel humor som på något sätt får folk att skratta. Skratt är ett ut av dom vackraste sakerna på Jorden, och att se ett barn skratta är en välsignelse!
Djur har jag älskat i alla former ända sen jag var liten, ett tag hade jag tillochmed lust att ha råtta, men som vanligt var det inget att diskutera med mamma. Trots det har jag fått ett djurs varma kärlek många gånger i mitt liv, det är något man inte glömmer! Min älskling framför allt annat gick en dag bort, ut ur mitt liv för att aldrig komma tillbaks. Hon dog i mina händer och det är något jag aldrig kan förlåta. Det var meningen att jag skulle vara där för henne i ur och skur, göra henne frisk som hon gjorde mig, men hur mycket jag än önskar det fanns det inget jag kunde göra.
Trots det vill jag fortfarande leva med djur och formas med dem, jag är nu hästkötare till en smått bråkig Shettis vid namn Kodex.
Kodex är en av dom mulligaste, söötaste, busigaste jag känner och han har en stor plats i mitt hjärta. trots att jag älskar honom högt är jag rädd. Rädd att förlora honom som jag förlorade Busan. Med åren växer jag och han blir äldre. Snart kan rida honom vara omöjligt och trots att jag fortfarande kan sköta honom så blir han ju inte yngre.. Det ända jag kan göra är att njuta av den tid jag har med honom.
Det är mitt råd till er, njut så länge ni kan! Inget varar för evigt... Om du tyckte om det här så kan du ju ta och läsa dagligen.. Jag har en gammal blogg som jag inte mer skriver i : EllieRule.blogg.se, som ni kan titta på oxå..
Harre gött //Ellie
Kommentarer
Anonym
Jättebra skrivet! Vill gärna fortsätta läsa din blogg <3
Trackback